>Jag pratar om avsnittet som gick förra veckan, under vilket Dean och Sam vaknade upp på inspelningen av serien ”Supernatural” och förvånansvärt nog var sig själva. Alltså Jensen Ackles och Jared Padalecki. Låter det skumt? Ja, det var det också.

Även om det var en vecka sedan det gick, gjorde jag aldrig ett inlägg just efter jag hade tittat så jag tänkte göra det nu istället:

Minerna som var klistrade på deras ansikten hela avsnittet igenom.

Jag ska inte ljuga, jag tyckte att det var ett underhållande avsnitt. Det var kul att se inspelningen, höra dem driva med sig själva och undra vad som skulle komma härnäst. Bäst med allt var ju Mischa Collins och hans tweets. Superroligt, det har jag inget ont att säga om!

Men ur en ren kvalitets-aspekt, kan jag inte med gott samvete säga att det var ett bra avsnitt. Att de ens körde på den här storylinen kändes väldigt random. Mest var det ju för att göra fans glada, och jag vet att det var en massa insideskämt under avsnittet som säkert var uppskattade. Men ”Supernatural” har redan gjort fan-frieri så att det räcker. De hade ju avsnitten när en profet skrev berättelser om deras liv, och de fick träffa fansen av historien. Sedan gick de på en ”Supernatural”-mässa, som också finns i verkligheten.

Min poäng är att de har redan gjort något liknande. Så det kändes lite onödigt med ännu ett avsnitt av den här karaktären. Även om det onekligen hade sina ögonblick, så tror jag att jag föredrar när de gör bra avsnitt med bra oväntade storylines.

Får helt enkelt hoppas på det för nästa avsnitt, och resten av säsongen. Säsong 6 har varit en riktig hott mess sen start, det kan man inte säga något annat om. De har haft en hel del avsnitt som har varit roliga, men knappast hållit en hög standard. Men förhoppningsvis har de ett slut planerat som kommer att gottgöra för alla svackor!
….

>Nedan kan ni se bilder på Jared Padalecki och Jensen Ackles, då deras tv-pappa Jeffrey Dean Morgan tog med dem till ett Super Bowl firande.

Är det inte fint att se hela familjen tillsammans igen?

Bildkälla – punkdimages.photoshelter.com

Haha jag tycker alltid att det är kul att se co-stars från serier eller filmer som hänger i verkligheten. Och det var ju ett tag sedan Daddy Winchester var med i serien, så det gör ju det lite extra kul! :)
….

>
Egentligen är sammanfattning fel ord, utan det är egentligen en sammanfattning av mina åsikter bara. Och jag ska kolla det spoilerfritt, lovar! :)

Jag tycker alltid att efter man tittat på så många säsonger av något, så kan man bilda sig en helbild av serien. Istället för de små bitar man ser när man är mitt uppe i en säsong!

Så helbilden av ”Supernatural”? Ganska ojämn. Ibland har den varit riktigt bra, ibland riktigt dålig, ibland mitt emellan.

Den började något segt med säsong 1. Jag tror mest att det beror på att första halvan av säsongen saknade den där överlappande handlingen som knöt ihop alla avsnitten. Den dök upp senare. Sen kom säsong 2, som tillsammans med säsong 5, är min favorit. Säsong 2 var väldigt bra tycker jag. Relationen mellan bröderna började precis utvecklas så att det var intressant, och serien var fortfarande så ny att inget kändes uttjatat. Säsongsavslutningen var bäst på hela säsongen, och så spännande att jag var tvungen att börja titta på säsong 3 direkt. Trots att det var alldeles för sent, och jag var jättetrött.

Säsong 3 tyckte jag också var bra. Först när jag såg antalet avsnitt förstod jag inte varför den var så kort, men sen kom jag på att det var då författarstrejken var (usch, som jag hatade den). Slutet var lite hafsigt, men det var okej för man förstod varför. Sen kom säsong 4. En säsong jag inte har så mycket till övers för. Jobbiga avsnitt, helt enkelt. Jag tyckte att med säsong 4 tog serien en vändning och blev alldeles för mörk. Dessutom fanns heljobbiga Ruby, som ohotat tar titeln som minst omtyckt av mig – av alla karaktärer någonsin genom hela serien!

Jag hade hoppats att det skulle bli ljusare med säsong 5, men ni som sett den vet att det knappast blev så. Mörkt, hopplöst och trasigt. Så skulle jag beskriva stämningen med tre ord. Men ändå gillade jag säsongen mer än den innan. Kan ha att göra med avslutningen, och avsnitten som ledde upp till den. Sista avsnittet var riktigt bra. Det bästa i ”Supernatural”. Jag grät en massa faktiskt. Bra nog för att klassa säsong 5 som en av favoritsäsongerna. Bra nog för att få säsongspremiären av sjätte säsongen av verka ännu sämre. Jag har sett 11 avsnitt på säsong 6, jag är inte så imponerad. Vissa storylines känns väldigt löjliga. Känns även lite svårt att komma över de stora event som hänt tidigare, och lättsamt gå vidare. Jag sa att säsong 2 fortfarande kändes fräsch, den känslan är väl borta nu.

Men ändå tittar jag. Helt hemskt är det inte, även om man har en känsla av att seriens storhetsdagar är förbi. Jag hoppas på att de ska hitta en nytändning. Man kan väl säga att jag är fast nu, efter så många säsonger. Nu vill jag se hur det slutar.

Oj, jag tänkte hålla det här kort men det blev visst lite längre! Nu är jag i alla fall klar :)
….

>Nyårsdagen - dagen då ingen orkar göra någonting alls. Allt överallt är stängt, själv är man trött och seg efter en sen natt kvällen innan. Man försöker kompensera genom att sova länge, men känner sig än mer slapp efter att man vaknat med huvudvärk vid lunch-snåret.

Därför döper jag officiellt den 1 januari till ”Den internationella slappisdagen”! För om det finns någon dag då slappning är precis vad man behöver, så är det idag.

Idag bör folk runt om globen bara ligga i soffan och sängen, och ta det riktigt lugnt. Passa på att se några filmer, eller om man är mig, plöja lite avsnitt. Det är vad Seriedrottningen rekommenderar i alla fall!

Så gör ni som mig med, njut av denna dag då det verkligen är okej att vara en soffliggare! Det blir dagens uppmuntran från mig. Nu ska jag återgå till det jag gjorde, och fortsätta följa mitt egna råd. :)

Jag ska se till att se en massa trevligt idag, börjar med ett par avsnitt av det här: