Konstiga saker jag gjort för tv

Dags för ett temainlägg och idag är temat galenskap. Jag gör de här inläggen tillsammans med KarinSara, Emelie, Felicia och Elsa så kolla gärna in dem med. Idag tänkte jag dela med mig av några egna erfarenheter där jag blivit ”galen” av tvn, jag har ju förmågan att bli väldigt besatt. Men förutom det vanliga att man vill plöja hela tiden och tänker på sina favoritkaraktärer så kommer här några mer specifika saker.

Konstiga saker jag gjort för tv:

konstiga-saker-for-tv

🤓 – Vi börjar way back. När jag var liten älskade jag Sunset Beach. Jag minns inte hur gammal jag var men kanske 12? Och jag var så besatt av den. Vid ett tillfälle fejkade en karaktär sin egna död, att hon blev bränd levande (lol) men i nästa avsnitt fick man reda på att hon faktiskt levde. Jag tyckte att det var en HELT AMAZING TWIST. Så hela dagen gick jag runt och skuttade och jag var så inne i det att jag höll på att spricka. Så jag sa till mamma ”jag är sååååå glad för att hon inte dog, hon skulle brännas levande men så gjorde hon inte det ändååå” och jag såg ju på hennes min att hon inte tyckte att det lät som en bra serie för mig och trots att jag insåg hur jag höll på att gräva ett djupt hål för mig själv så kunde jag inte sluta prata om den. Bara babblade på tills mamma sa ”-Lovisa, jag vill faktiskt inte att du tittar på den där serien”. Så efter det fick jag göra det i smyg vilket var en massa onödigt jobb. Bara för att jag inte kunde hålla tyst. ;)

🤓 – Skrek högt varje gång Tom Welling (ja, varje gång) kom på skärmen när jag först upptäckte Smallville. Jag tyckte att han var den snyggaste killen jag någonsin sett.

🤓 – Skrek också högt en gång när en person dog i en serie. Inte bara skrek högt, ställde till med en total scen så att min man som också var upprörd bara ”oj….det är bara på låtsas vet du”.

🤓 – Under en period var jag så inne i Buffy the Vampire Slayer att jag ställde mitt alarm på 5 på morgonen för att jag skulle kunna se två avsnitt innan jag behövde gå till jobbet. Det var roligare än att bara sova.

🤓 – Den sista är inte bara jag, men den är för rolig att inte ta med. En gång i tiden var jag så inne i Roswell. Och jag hade just sett klart alla säsongerna och det var speciellt ett tillfälle som fick mitt blod att koka, när ett par som jag absolut inte ville bli tillsammans…blev det. Kort därefter skulle min lillasyster titta igenom serien och precis som mig blev hon stressad när det började närma sig. Så hon frågade mig ”-Kommer de bli ihop??” och jag ville att hon skulle få leva med hopp ett litet tag till så jag ljög och sa ”-nej, du kan vara lugn”. ;) Sen kom den dagen hon såg avsnittet när det hände och hon BLEV SÅ UPPRÖRD. Minns så väl hur hon stormade ut ur sitt rum och var tvungen att gå ut och hoppa på studsmattan för att lugna ner sig.

Har ni gjort något liknande när ni varit så inne i en tv-serie? 

Comments

  1. says

    Nu blev jag nyfiken på vilken serie du menar och vilken person som dog i den serien.

    Vet att jag blev helt förkrossad när Tara dog i SOA, funderade helt ärligt på att skriva ett brev till Kurt Sutter så arg var jag på honom, haha.

    • says

      Det var SOA men inte Tara. Jag blev ju såklart megaledsen över det med men då kände jag lite att det var på väg och jag väntade bara på det (även om jag hoppades att jag hade fel).

      Den gången jag verkligen fick en fit var när (markera) Opie dog. För jag blev så chockad och SÅ ARG. Det var ju vändningen för serien med när den blev så mörk. :( Kan fortfarande minnas hur arg jag blev…

  2. says

    Haha jag och min mamma var besatta av Sunset Beach och på somrarna brukade vi vara i sommarstugan (och kunde därmed inte se serien) så varje gång vi åkte typ på COOP (gamla OBS) brukade vi se avsnittet som just då visades på någon TV i en elektronikbutik som låg i samma lokaler – vi var på COOP väldigt ofta.. Hmm.. :P

    Det är nog det mest crazy jag kan komma på… just nu. :)

  3. Hanna says

    Haha jag vill också veta vilken seriedöd du menade!! OCH vilka som blev ihop i slutet av Roswell… Var besatt av Roswell en kort period för några år sen, men slutade ganska cold turkey när den där rackarns Tess kom och förstörde allt… DÅ var jag arg. Så är mycket nyfiken på vilket par som kan vara värre än Tess och Max, haha!

    Men åh, Sunset Beach <3 Saknar när jag och farmor brukade catch up om vad som hade hänt sen sist vi sågs. Hon var väldigt kär i Cole (jag med iofs, men min bästa var han Sean? För han var nå nice guy-söt) vill jag minnas!

    Skrikit rakt ut åt serier har jag gjort 100 gånger, minns särskilt för några år sen när jag såg Everwood för första gången och ""en viss person"" som jag var superkär i var otrogen mot ""en annan viss person"" och jag bara bröt ihop helt och hållet, haha. Skrek åt tvn och började grina, blev liksom riktigt heartbroken och blev inte människa igen förrän flera dagar senare, haha.

    • says

      Det var en i Sons of Anarchy, vet inte om du sett?? Ville inte skriva ut det för spoilers bara! Har gjort spoilertext för det i en kommentar ovan :)

      Haha fy vad rolig du är, du tyckte visst samma som oss. Det var inte i slutet av Roswell utan det var Max och Tess. Hemskare par får man leta efter!? Nej, det fanns nog inget som kunde toppa det sen.

      Cole! Smilgroparna! Alltså jag gillade ju Ben…men nu när jag kollar på bilder på honom så känner jag mer *spy* haha. Och minns du hela storyn med hans hemliga identiska tvillingbror som var en psykopatisk mördare? Good times.

      Det låter som något jag skulle kunna göra. Glad att vi sitter i samma båt <3 ;)

  4. Julia says

    Haha jag tänkte att ”nää inte har väl jag gjort nåt galet” när jag läste det här men när ni ändå snackar om SoA inser jag att det inte är sant… När Tara dog så skrikgrät jag verkligen i panik och förvivlan och det som hejdade mig var till slut att grannarna förmodligen skulle tro att det var nån som blev mördad på riktigt i min lilla etta.

    • Lisa says

      Samma här – jag satt i soffan och skrekgrät ”Hur kan de göra så här mot mig!??!!”
      (Skönt att man inte är ensam….)

  5. Clara says

    Skrikgråtit över olika karaktärers död har jag gjort några gånger. Gråtit har jag gjort _många_ gånger, men skrikgråtit har inte skett lika många gånger. Då är jag bra jäkla investerad.
    Criminal Minds är en av de serier som fått mig att reagera värst faktiskt, och det antagligen för att jag har varit så otroligt besatt av den. En gång så ‘visste’ jag att en karaktär skulle dö – hintarna var ju ganska många -, men jag levde ändå i en form av förnekelse eftersom att jag inte ville att det skulle ske. När det sen gjorde det så var jag Niagarafallen i mänsklig form, plus att jag nästan inte fick luft. Jag var helt jävla förkrossad i veckor efteråt – det gjorde så irriterande ont. En annan gång så hade jag faktiskt ingen aning – jag hade undvikit _alla_ spoilers – och då började jag skrikgråta när det skedde och det blev värre ‘när vi fick beskedet’. Sen däremot satte jag skriket mitt i halsen när en liten hint kom i sista sekund om att hen kanske inte var död ändå. Då jävlar vart jag riktigt förbannad (och överlycklig) fort. Rätt jobbig mix, dock.
    Men SoA, som du nämnde ovan, har fått mig att gråta många gånger. Tack vare dig så började jag titta, blev hooked och sen så var Taras död rätt tung, men som du skrev så var O’s död så mycket värre.

    Jag har sprungit – med betoning på sprungit – hem från skolan för att inte missa en sekund av 7th Heaven. Besatt? Nej nej, absolut inte. Jag har också struntat i sömn för att maratona fler avsnitt av en serie (Criminal Minds, Veronica Mars, Doctor Who m.m.), samt sagt att ”tyvärr så jag kan inte umgås just nu, för jag har för mycket att göra” till vänner för att kunna maratona ännu fler avsnitt (samma serier som innan + många fler). Jag är helt jävla knäpp, jag vet. Det finns säkert mycket mer som jag bara inte tänker på just nu, haha.

    • says

      Haha älskar hur lik mig du är ibland <3

      Jag har tänkt att jag ska kolla igenom Criminal Minds en massa gånger förresten och en gång började jag se ett par avsnitt men sen så satte hela procedural-formatet stopp för mig (tycker det är så svårt att plöja då) plus de var lite läskiga. Du får mig att vilja försöka igen!!

      • Clara says

        Do it! CM är sjukt bra. Eller okej, säsong 1+2 är pretty good men styrkan där är själva fallen dem arbetar med och inte teamet. Sen från säsong 3-6 så jävlar är det ett otroligt bra team! Mitt favoritteam. Sen har tyvärr CM varit en aning svajiga säsong 7-10, men det beror på att det inte är samma team längre (= sämre kemi dem emellan) samt att hur många olika fall kan dem egentligen göra utan att det blir för likt tidigare fall? Det är en svår balansgång det där.
        Men om du vill ha en serie med ett bra team som _verkligen_ är som en familj så är CM rätt!
        Dock så har jag full förståelse för att du tycker att dem är läskiga, för dem är jävligt bra på allt som är äckligt, skruvat och helt jävla fucked up. Vissa avsnitt har jag blivit så förvånad över att dem ens kom på något så galet och starkt börjat fundera på om manusförfattarna eventuellt behöver göra en psykutredning… Men det är det jag gillar dock, att de inte väjer för något. De är för jävla bra! Åh, saknar deras ‘golden days’.

        Btw, det är bl.a. därför jag följer dig – för att du har så lik mig i ditt intresse för serier, men också ‘hur du ser på serier’ (analyserar, vad du lägger vikt på etc.). <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.